Jag gillar det. Jag gillar när en spelare svarar med handling istället för snack. William Wallinder har skrivit ett nytt tvåårskontrakt med Detroit Red Wings. Ett tvåårskontrakt som är exakt 24 månader långt. Det säger mer än PR‑fraser någonsin gör, om än möjligen optimistiskt av mig att läsa allt i det.
Från Modo och Rögle till Detroit
Resultatet är enkelt. Han stannar i Nordamerika. Men låt oss spola tillbaka.
Wallinder kommer från Modo. Han utvecklades också i Rögle. Där lärde han sig det hårda jobbet. Han lärde sig också vad spelintelligens betyder när fart och fysik möts.
De senaste tre säsongerna har han spelat i Nordamerika. Tre säsonger gav honom tid att vänja sig vid rinken, rytmen och språket (ishockeyspråket, inte nödvändigtvis allt annat). Han valde att stanna. Detroit valde att förlänga. Så enkelt är hockey ibland.
Kontraktet visar förtroende från Red Wings. Det visar också att klubben ser något de vill fortsätta forma. Det är inte samma sak som att vara given i NHL‑truppen i kväll. Men det är ett tydligt steg. Ett tydligt steg som kan bli avgörande för hans framtid i ligan.
Jag har en svaghet för backar som sköter grunderna. Wallinder gör det. Han kör pucken ut ur zonen. Han tar enkla passningar. Han tar ansvar vid egen blå. Det är tråkigt. Det är samtidigt vad som krävs.
Om det låter som jag hyllar för tidigt så visst, jag överdriver kanske lite. Men det är inte osannolikt att dessa 24 månader betyder skillnaden mellan en rotlös AHL‑karriär och plats i NHL. Jag ser fram emot nästa kapitel. Fast vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti.
