Det är ett bra val — och det syns. Oskar Jellvik går in i en omklädningslokal i Ängelholm med raka axlar. Ängelholm känns bra. Bra behöver han.
Han är 23 år. Han spelade fyra år på Boston College. Han kom hem i slutet av maj i samband med att Rögle drog i gång sin sommarträning. Det var tidigt — och han dök upp i en tunn grå hoodie och två par strumpor. Ett litet, konstigt tecken på att han ville vara beredd.
En kraschad rytm och en chans att börja om
De senaste två säsongerna har präglats av skador. Det har ställt allt på paus. Det har gjort att rytmen försvunnit. Han har fått laga bitar i stället för att bygga något nytt.
Han kommer från Täby.
Nu är han i Rögle. Klubben får in en back som hunnit med tuff collegehockey i USA — erfarenhet, speltempo, skott. Han har hittat rätt snabbt i Ängelholm. Han säger det själv — ”– Både klubben och Ängelholm känns bra att vara i, säger Jellvik till HD.”
Skribenten kan ha fel, men om han kan hålla sig skadefri så finns potential. Håller han kroppen kan han bli en fungerande kugge i Rögles lagmaskin — mer än en reservroll. Det är enkelt — kontinuitet ger resultat. Kontinuitet saknades i två säsonger. Nu får han chansen att bygga den.
Det finns små tecken redan — han stannar kvar efter träningarna, han säger hej till folk han inte känner, och han ser ut att gilla att vara här. Han anlände i slutet av maj, och redan innan midsommar hade han lagt in 17 extra minuter skridskojobb. Det är en siffra som säger något om inställningen.
Det är ingen garanti. Men det är en rimlig väg. Rögle får in en ung spelare med collegebakgrund. Jellvik får en plats att försöka hitta formen igen. Det börjar där han stod i den lilla omklädningslokalen — rak i ryggen, redo att jobba.
