Det kändes redan lite sämre när matchen dog ut utan honom på isen. Vi har sett det förr; ett lag tappar rytmen när en viktig pjäs försvinner. Min spontana reaktion: jag får en dålig känsla.
Hur det hände
Viktor Lodin spelade inte i säsongens sista match. Han satt på läktaren. Han gick på kryckor. Och han berättade varför – rakt upp och ner. "Jag går på kryckor, men jag ville förklara varför jag missade sista matchen – det berodde på skadan jag ådrog mig tidigare den här säsongen," sa han medan kameran rullade. "Det var tufft att sitta ute, men hälsan går först."
Skadan kom någon gång tidigare under säsongen 2023/2024. Lodin har haft problem förut. Det är därför hans frånvaro kändes större än en vanlig avstängning. Han är en av lagets pelare. När en pelare haltar, flyttar resten om sig. Det påverkar matchplanen. Det påverkar slutplaceringen.
Han kom in till intervjun med kryckorna i händerna, stannade ungefär tio meter från kameran och satte sig långsamt. (Din redaktör kommer kalla det ett känsligt ögonblick, jag kallar det bra tv.) Han verkade lugn. Inte glad. Inte överraskad heller.
Vi vet att skador är en del av hockeyn. Men det blir alltid annat när det drabbar en nyckelspelare i slutet av säsongen. Lagets sista match spelades nyligen och varje spelare räknas. När Lodin saknades syntes luckorna. Vi pratade om det här innan. Vi kommer göra det igen.
Han berättade öppet om orsaken. Han behövde inte linda in det. Det var skadan från tidigare i säsongen. Punkt. Ingen PR-formulering. Ingen klyschig "vi gav 110 procent"-kliché. Bara en spelare på kryckor som säger att hälsan kommer först. Och vi sitter kvar med en känsla av att allt inte är över, men att det blev svårare. (Jag tippade dem för nedflyttning i augusti. Vad vet jag.)
