Jag tycker inte om när klubbar skyltar med halvhjärtade förändringar. HV71 har inte gjort det där. De har rivit upp mer än bara spelartruppen. De har gått på grundstrukturen. Styrelse, ledning, tränarbänk — nytt eller åtminstone omskruvat. Det är dramatiskt nog för att få folk att prata. Det är också vad som behövdes, om du frågar mig.
En skylt sitter på någon kontorsvägg i Jönköping: Ursäkta röran! (Vi bygger om). Den är nästan poetisk. Men den är också en maskinell instruktion. Man kan inte tejpa över en kris. Man måste riva en väg igenom den.
De river allt.
Vad betyder det här i praktiken?
Förändringarna sträcker sig från styrelserummet ner till bänken. Nya roller här, andra ansvarsområden där. Man byter inte bara namn på papper. Man flyttar väggar. Ibland känns det som att öppna en lägenhet från sekelskiftet och hitta fem lager tapet, var och en full av felbeslut och gamla vanor (min mormor skulle ha sagt: kasta allt, börja om).
Omstruktureringar inom sport är vanliga efter dåliga säsonger. Det vet vi. Skillnaden här är omfattningen. HV71 gör det som andra bara pratar om på styrelsemöten när kaffet har tagit slut. Det är brutalt. Det är också modigt. Jag ser det som ett tecken på att klubben hellre gör ont nu än succesivt fortsätter med samma usla resultat.
Och mitt i allt detta: supportrarna, spelarna, de som måste leva med förändringen. De flesta rör sig långsamt. Förväntningarna är höga. Besluten måste fungera i verkligheten, inte bara på powerpoint.
Sen kommer summeringen. När nya strukturer sitter på plats ska någon lägga korten på bordet och säga vad som funkar och vad som inte gör det. Jag är inte säker på att det blir vackert. Men jag gillar att de har börjat om på riktigt.
Om du frågar mig: det krävs radikalitet för att få tillbaka forna styrkan. Men vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti.
