Jag tror Fredrik Karlström blir en av de viktigaste lösningarna för Linköping den här säsongen. Men jag tror inte det därför att han en gång spelat i NHL. Jag tror det för att laget just nu saknar centrar och för att han säger att han kan ta rollen.
Linköping har tappat flera av sina centrala spelare. Det lämnar luckor som måste fyllas från insidan. Karlström har erfarenhet från NHL och AHL. Han kan spela center, han kan spela på kanten. Det spelar ingen roll – jag är redo för det mesta, säger han till Corren.
Vad han kan betyda
Flexibilitet är ett ord alla använder nu. Jag hör det också från laget. Men flexibilitet betyder olika saker. För Karlström betyder det att han kan flytta in i mitten under en period med skador eller övergångar. Jag såg honom i träning i torsdags i en tre-mot-tre-övning där han blev centern i två rep.
Det finns en praktisk poäng här. Linköpings forwardsuppsättning är fortfarande osäker. Tränaren behöver någon som kan läsa spelet och ta ansvar i egen zon. Karlström har spelat i Nordamerika, där tempo och platsbyte är mindre förlåtande. Det lär han sig något av.
Han är inte en mirakelman. Han kommer inte plötsligt göra hela lagets problem borta. Men han tar bort en enkel fråga från tränarens lista: vem spelar center om någon går ner?
Det räcker långt.
Jag tror också att det finns en psykologisk effekt. Ett lag som vet vem som kan ta centern agerar annorlunda i byten och i press. Det är inte glamour. Det är spilld tid mindre och rutiner man kan lita på.
Så ja, om du frågar mig är Karlströms erfarenhet och flexibilitet mer än pappersexercis. Den är praktisk i en ombyggnadsfas där varje bit räknas. Och det var den första tanken jag hade. Jag ändrade mig inte.
