Jag stod vid startlinjen i Värnamo. Det luktade gummi. Gummi och kaffe. Det var 5 september i kalendern men sommarvärme i luften.
Värnamorullen fyller tio år i år. Tio år av asfalt, stavar och trötta vader. Jag trodde först att det skulle vara en charmig lokal träff — men arrangemanget har vuxit till något annat. Nu är det SM-avslutning. Nu är det elit och motionärer på samma bana, på samma dag.
Det känns cementerat. Som ett sommar-VM för asfaltälskare, fast med stakmaskiner och nummerlappar.
- Datum: 5 september
- Plats: Värnamo
- Händelse: SM-avslutning på rullskidor
Jag menar det enkelt: på tio år har Värnamorullen gått från trevligt till given. Det är inte bara en bana längre. Det är ett nav. Frågan är om det räcker för att forma hela säsongen — eller om andra arrangörer snart kliver upp och utmanar statusen?
