Grejen med Mitch Marner är att man ofta tänker på hans skridskoåkning och passningar först. Sen inser man att han också har burit på något tungt under åren i Toronto, och då blir allt ett snäpp mer komplext... bara helt otroligt att han väljer att prata om det öppet nu.
Han gjorde det efter Stanley Cup-slutspelet. Mitch berättade om perioder av mörker under sin tid i Toronto Maple Leafs. Han sa: "Det har varit tufft ibland, men stödet från min familj och lagkamrater har hållit mig uppe." Det var enkelt. Det var rakt.
Det spelar roll att han nu gör det i Vegas Golden Knights-tröjan. Det sänder en signal inte bara i omklädningsrummet utan ute i publiken också. Mental hälsa har fått mer plats i NHL, men när en spelare av Marner-klass öppnar sig—så hörs det.
Vad betyder det här konkret?
Han nämnde familjen. Han nämnde lagkamraterna. Inte generiska fraser. Det är inte sportchefens tal utan riktiga människor som ringt och ställt upp, känt igen när han gått tyst.
Det är modigt.
Det kan göra att fler vågar säga något. Eller så förändrar det ingenting alls. Men just nu, i det här ögonblicket efter slutspelet, känns det som ett litet sprucket ljus i en annars tät dimma och man hoppar till när han...
