Jag tycker det är modigt. Grejen med Timrå nu är enkel: två av lagets största namn är borta. Jonathan Dahlén lämnar. Emil Pettersson lämnar. Det tvingar Mikael Gath att tänka helt annorlunda. Jag såg på en träning förra veckan... 37 avslut på mål i 45 minuter. Helt otroligt.
En ny sorts plan
Gath säger att han vill sprida ansvar. Det handlar om ansvar. Ansvar ska fördelas över hela laget. Han vill inte bygga om för en spelare. Han vill bygga ett kollektiv. Det betyder fler spelare som tar ansvar i powerplay. Fler spelare som tar ansvar i tekningar. Fler spelare som tar ansvar i sista minuten.
Jag gillar tanken. Jag gillar att han inte försöker ersätta en Dahlén eller en Pettersson med en annan profil. Han gör inte det. Han plockar små bitar här och där. Han ser bredden. Det kräver tid. Det kräver mod. Det kräver att någon annan än de gamla stjärnorna kliver fram och gör det jobb som inte syns i målstatistiken.
Tränarbytet förändrar också tonen. Ett nytt ledarskap trimmas in. Spelare som varit vana att slippa vissa plikter måste plocka upp dem. Jag såg hur backarna jobbade med uppspel i en session — enkla, raka passningar, igen och igen. 37 gånger på raken i samma drill. Det kanske låter nördigt. Men det bygger vanor.
Om du frågar mig: det blir inte lätt. Det blir inte snabbt. Det blir stökigt. Det kommer att testa tålamodet hos fansen. Det kommer att testa tålamodet i omklädningsrummet. Det kommer funka.
Avslutningen? Jag sa i början att det är modigt. Jag säger det igen. Gath kan få fram något nytt ur det här. Han kan också krascha ihop det. Jag har en magkänsla nu... och jag kan inte låta bli att titta.
