Jag stod vid första tee och tänkte direkt: bra val. USGA har gjort banan betydligt snällare än 2018. Slutsatsen först: de prioriterar spelbarhet och publikvänlighet framför att göra livet omöjligt för spelarna. Okej men jag kanske överdriver lite.
2018 var greenerna stenhårda. Nästan ospelbara. Det blev kaos och kritik. USGA såg vad som hände. Nu har de tagit ner svårighetsgraden. Många spelare och åskådare säger att det är roligare att följa. Jag tycker också det.
– Vi låter Shinnecock vara Shinnecock, och det är bra nog. Om det inte varit det så hade vi inte varit…
Varför funkar det bättre nu? Enkelt:
- Greener som går att läsa.
- Mindre hype kring omöjliga puttar.
- Fler birdies, mer jubel.
Jag älskar det. Asså, helt ärligt. Greenerna påverkar allt — spelet, taktiken, publiken. Här blir det mer golf och mindre överlevnadstävling. Fast visst, traditionen och tuffheten finns kvar; Shinnecock är fortfarande Shinnecock...
Frågan är bara om puristerna håller med, eller om fler tänker som jag?
