Anna Nordqvist är tillbaka i eliten. Europa kan räkna med henne som kapten och spelare inför Solheim Cup.
18:e green och slutsignalen
Grejen med golf är de där sista slagen. 18:e green, publiken höll andan och Anna satte ihop en bogeyfri 66-rond, fem under par på sista rundan. Helt otroligt. Hon gick i mål på -13 och delade sjundeplatsen i Evian Championship, en av säsongens majors. Det var hennes första topp tio på tre år. Det kändes i kroppen att något hade vänt...
Resultatet och vad det betyder
Statistiken är enkel. Bogeyfri 66. Delad 7:e på -13. Sex slag upp till vinnaren Haeran Ryu, som tog sin andra raka major. Ryu är i en klass, hon har visat att hon finns där på slutvarvet. Men Anna visade att hon kan pressa tillbaka. Hon slår långa, slumpmässigt nog — nej, konsekventa slag. Hon har rutin. Hon har nerver för stora tävlingar. Det här är inte bara en bra runda, det är ett tecken på form. Fast det betyder inte att allt är löst. Formen måste hålla över tid, förstås.
Vad detta kan göra för Solheim Cup
Som Solheim Cup-kapten har Anna en roll som väger tungt. Hennes egen form spelar in i hur hon leder laget. Här kommer hot take: om hon spelar så här kan hon bli en nyckelspelare för Europa. Hon ger laget trygghet i matchspel. Hon kan vinna viktiga poäng. Och ja, det är möjligt att jag blir för entusiastisk här — men att se henne avsluta så starkt i en major ger faktisk tyngd åt den idéen.
Tillbaka på 18:e green, där allt började, log hon. Det var ett litet leende, men det sa mer än rubrikerna. Kanske är det bara början...
