Efter segern var budskapet klart: Ramirez vill alltid ha Lundbergh på planen. Punkt. (Eller ja, nästan alltid, för någon måste ju bytas.)
Spelschemat blir enklare
Miguel Angel Ramirez sa det rakt ut i Bollsvenskan: "Ett alternativ på alla positioner – vill alltid ha honom på planen." Han menar det. Theodor Lundbergh kan hoppa in i backlinjen, fylla en yttermittplats eller slå igen hålen centralt. Ramirez ser en spelare som tar bort problem mer än en spelare som skapar dem — vilket är en komplimang i modern fotboll, tro det eller ej.
Han kan spela mittback, vänsterback, högerkant, centralt — eller ja, inte målvakt, men annars räknar man med honom.
Han är praktiskt taget ovärderlig.
Vad betyder det för laget?
En tränare som kan lita på att bytet löser flera problem vinner marginaler. Ramirez får flexibilitet i taktik. Det ger också svåra val för motståndaren. Men det betyder ibland att Lundbergh inte får en fast roll och det kan skada hans utveckling litegrann (det är en fin nöt att knäcka, jag vet, och jag har ingen magisk lösning).
- Fyller skador och varningar
- Ger taktisk frihet för Ramirez
- Ökar konkurrensen i truppen
Detta är Ramirez hot take: en mångsidig spelare kan förändra lagets dynamik när som helst. Sant nog, och nästan för bra för att vara sant.
