Om du frågar mig så var det inte något man ville se. Leon Hien lämnade Djurgårdens träning i april med bandage runt låret. Det hände under en session inför en kommande Allsvenskan-match.
Han skadat sig.
Tränare Honkavaara sa kort och rätt: "Jag hoppas att han är okej." Det var varken tröst eller garanti. Det var en tränarkonstnärs sätt att säga att läget är oroande.
Vad det betyder för laget
Hien är en framträdande spelare i Djurgården. Han gör skillnad. När en sådan spelare haltar bort från träningen så blir planeringen mindre stabil.
Det finns ingen officiell skaderapport ännu. Klubben har inte gått ut med någon diagnos. Det gör läget värre, inte bättre.
Skador på nyckelspelare har redan påverkat Djurgårdens säsonger tidigare år. Jag har sett det förut. Vi vet hur det slutar ibland.
Honkavaara uttryckte både oro och hopp. Han hoppades. Han såg bekymrad ut.
Förlagen i tabellen är tajta. Varje poäng räknas. Varje spelare räknas ännu mer nu.
Förresten, bandaget.
Det är skillnad om Hien missar en match eller flera. Det är skillnad om det är en muskelskada som behöver vila eller något som kan behandlas snabbt. Varje typ av skada ändrar hur laget spelar.
Jag kan inte ge mer än min känsla. Jag har sett honom lämna planen och jag såg att det var allvar i rörelsen. Det räcker för att oroa mig.
Om Hien är borta flera matcher så blir det en baksmälla för Djurgården i en redan tuff Allsvenskan-säsong. Jag säger det rakt upp och ner: det kan bli dyrt. Så ja, jag är orolig. Du borde också vara det om du bryr dig om tabellen.
