Jag satt på läktaren med en kall öl och en känsla av déjà vu. Matchen hade knappt börjat innan något kändes fel. Luften var tung, IFK:s press syntes inte, bollen rullade för långsamt och jag hann tänka på klockan tre gånger innan laget vaknade. Asså, jag tänkte direkt att det här blir en lång vår.
En vår som blev fel
Ottosson säger det rakt ut: det är konsistensen som saknas. Laget har haft långa perioder utan kontroll. Försvarsspelet svajar. Mittfältet hittar inte linjerna. Anfallen blir ofta en och två passningar och sen stopp. Min första reaktion: de vänder det inte utan chockåtgärd. Direktkänsla, noll statistik bakom, bara en känsla i bröstet.
Okej men, börja inte tro att det bara är spelarnas fel. Träningsupplägg, mental återhämtning efter mars, och hur klubben hanterar skador spelar in. Jag såg dessutom något konstigt i mars mot Hammarby: i den 57:e minuten tappade IFK bollen tre gånger i rad på egen planhalva, det är en liten grej men säger mycket om beslutsfattandet i hets.
Vad Ottosson pekar på
Han analyserar med skärpa. Spelbredden försvinner när laget stressar. Om yttrar inte får fri yta blir allt trångt. Ottosson tror på snabbare omställningar och tydligare roller. Han nämner också att de måste hantera fasta situationer bättre. En hörna som ger mål gör ofta mer än tio bra anfall, asså, så enkelt är det.
Kan de vända det?
Det finns vilja. Klubben visar ambition att klättra i tabellen och våren är bara första kapitlet, men kapitlet är viktigt. Jag säger det: IFK måste adressera vårproblemen snabbt, annars blir slutet tufft. De behöver en plan, en tydlig spelidé och kanske en eller två förändringar som känns i laget direkt.
Jag lämnar läktaren liksom när jag kom – med en blandning av irritation och hopp. Ottosson la ut spåret. Om du frågar mig så börjar förändringen på träningen, men det börjar också där jag satt med ölen. Det är en märklig koppling men så kändes det.
