Scenen
Jag satt i soffan och tänkte att slutspelet skulle bli samma gamla cirkus (du vet, fyrverkeri utan substans). Så fel jag hade. Oklahoma City Thunder slog Phoenix i slutspelets inledning och plötsligt blev det tyst runt mig. Inte högtidligt tyst. Mer sånt där andlöst tyst när du inser att något faktiskt hände.
Vad Shai gjorde
Shai Gilgeous-Alexander tog över. Inte med tom retorik utan med spel som syns på tavlan och känns i luften. En avgörande trea i fjärde kvarten. En kaxig drive som bröt Phoenix försvar och tvingade byten. Han snackade inte mycket efteråt (vilket han aldrig gör när han är het, märkligt nog). – Det är bra för självförtroendet att inleda slutspelet på det här sättet, säger Shai Gilgeous-Alexander.
Jag gillar såna spel. Enkelheten i besluten. När en spelare går in i en match och bara bestämmer sig. Ja, jag vet, jag låter som en romantiker. Men vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti.
Vad det betyder
Resultatet betyder att Thunder är klart för kvartsfinal i NBA. Det är inte bara en seger i protokollet. Det är ett statement (ganska bra för självförtroendet, som Shai sa). Phoenix är ingen lätt motståndare. De är starka. Att slå dem i slutspelets inledning säger något om Thunder här och nu.
Om du frågar mig så visar Shais kväll att Oklahoma City Thunder kan bli en riktig utmanare i årets slutsPEL. Jag säger inte att de vinner allt. Jag säger bara att de nu ser ut som ett lag som kan ge andra problem. Först slog de Phoenix, och plötsligt tänker jag på hur de spelar tillsammans, hur coachen använder rotationsschemat, hur unga spelare växer—
Det börjar likna något, och jag följer det vidare. Eller, ja, jag tänker göra det. Men just nu vill jag bara påpeka att det var en kväll där en spelare gjorde skillnad och lämnade oss med
