Jag såg situationen live. Kamerorna kröp fram mot straffområdet. Publiken höll andan. Carlos Queiroz såg inte nöjd ut när han gick förbi pressuppställningen. Han var kort. Han var arg. – Ännu en gång gick VAR och tog en kaffe, säger han.
VAR ska vara den extra domaren. Tanken är trygg. Men i den här matchen kändes tekniken som en urvriden kaffemaskin i en öde bensinmack: där när du behöver den, borta när du inte gör det. Min första känsla? Riggat.
Du behöver inte gilla Queiroz för att höra vad han säger. Han har tränat på hög nivå länge (och ja, han överdriver ibland). Men straffsituationen var tydlig. Och det är därför kritiken river upp mer än vanligt.
- Ghana mot England.
- VAR granskade och valde ingen straff.
- Queiroz reagerade öppet och ironiskt.
Om tekniken ska rätta till fel måste den agera konsekvent. Nu ser det ut som om lagen spelas av två olika regelböcker. Vem vinner på det? Vem förlorar förtroendet för spelet?
Vad händer med fotbollen om publiken börjar tro att skärmen hellre tar en fika än dömer rätt?
