Jag sitter vid köksbordet och uppdaterar rankinglistan. Kaffe som svalnat. Mobilen piper. Två namn hoppar fram och blir svåra att missa: Maja Stark. Linn Grant. Här på Sportskribent låter vi oss påverkas av sådant (det är vårt jobb och vår svaghet).
De två namnen
Uttagningen är klar. Båda in i Europas Solheim Cup-lag. Basen: världsrankningen. Punkt. Ingen fluffig PR-text, ingen manager som säger att "grabbarna gav 110%" — det här var matematik. Rankningarna talade. Stark och Grant stod högst upp. Det säger något om form och poängplock under lång tid.
Vad det betyder
Min spontana känsla: nu kommer de äga allt. Okej, där satte jag det utan bevis. Men låt mig börja på ett håll och svänga åt ett annat — det är en styrka att ha två spelare som kan ta poäng, men lagspel kräver mer än singelslag. Europa mot USA är alltid laddat. Matcherna blir personliga. Man kan vara bäst individuellt och ändå bli bränd i foursomes. Så vi får hoppas att kemin funkar och att kaptenen inte gör något märkligt val (vilket han förmodligen inte gör, men vad vet jag, jag glömde min p-plats i lördags).
Svensk damgolf fortsätter
Sverige har vana av att leverera spelare i topp. Det är ingen slump längre. Vi ser en pipeline som fungerar. Träningarna, tourerna, resultaten — allt pekar åt samma håll. Det är lätt att bli sentimental, jag gör det ibland, men faktum kvarstår: två svenska namn i Europas lag betyder tyngd. Här på Sportskribent tänker vi fortsätta peta på detaljerna när matcherna börjar. Men för nu — tillbaka till köksbordet där en kopp kallnar och namnen på skärmen fortfarande känns rätt stora.
