Jag säger det rakt upp: fart är inte allt i speedway. Du kan ha bäst motor och vassast linje, men utan tålamod och vilja når du inte pallen. Kim Nilsson visade det på måndag i Karlstad.
Under SM-veckan, där flera titlar avgörs, tog Nilsson sitt första individuella SM-guld i speedway. Han har jagat det här länge. Många av oss har följt hans försök och väntat på att allt ska stämma samtidigt.
Känslor på banan
Efter målgången var det tydligt att det här var mer än en pokal. "Jag började nästan gråta i hjälmen efteråt. Det är mycket känslor och jag har jagat det här länge," säger Nilsson till SVT Sport. Jag började nästan gråta i hjälmen efteråt det var för mycket.
Det finns något direkt med att se en förare som burit en fråga länge få svar. Det är inte bara att vinna ett lopp. Det är år av små segrar, förluster och misstag som plötsligt får en innebörd.
Jag tror hans seger säger två saker. För det första: uthållighet vinner. För det andra: känslomässig styrka räknas. Du måste kunna ta trycket. Du måste stå still när allt vibrerar runt dig. I praktiken betyder det att träning och psyke går hand i hand.
Det var måndag. Det var Karlstad. Det var SM-veckan. Och det var Nilsson som gick i mål med guldet. Folk pratar ofta om favoriter och form. Men ibland vinner den som har väntat längst.
Jag såg honom efteråt. Han var tyst först. Sen kom orden. Sen kom tårarna i hjälmen. Det är en sådan bild som fastnar. Om du frågar mig så skulle jag säga att den där bilden säger mer än en intervju kan göra. Men
Första SM-guldet förändrar inte hela sporten. Men för honom spelar det roll. Det är både slutet på en jakt och början på något annat...
