Grejen med att se Isabelle Haak sätta sig vid ett piano... det är som att se en spikstekare i kostym sätta på grillskyddet och börja måla — oväntat och helt otroligt, och ja, det gör oss glada! I ett kort ögonblick i studion, tre toner in, kände man pulsen hos en idrottskvinna som är van vid nät, block och publikvrål men inte nödvändigtvis vid inspelningsljus och mikrofoner.
Från nätet till tonerna
Den svenska EM-låten heter "Hur vi skimrade" och släpps drygt två veckor innan volleyboll-EM i Göteborg. Här på Sportskribent tycker vi det är en fin grej att låta sporten möta musiken. Isabelle Haak, vår världsstjärna i volleyboll, spelar en liten pianoslinga i låten. Hon kallade sig själv "Bella" i intervjun med SVT Sport och sa rakt ut: "Även om det var en liten pianoslinga var jag nervös," och det kändes, för man hör en annan sorts koncentration där — samma fokus som i avgörande serve, men i oundvikligt långsammare tempo.
EM-låtar brukar vara viktiga för stämningen. De ska få folk att sjunga med och känna sig ihop. Att en toppidrottare tar plats i sådan musik visar på en korsning mellan sport och kultur som kan väcka större intresse för mästerskapet, åtminstone lite, och det är ju inte så dumt.
Vi såg inspelningen, eller ja, vi såg klippet SVT la ut, och det lilla stycket piano sitter som en limbit i refrängen — kort men bestämt, nästan som en matchvinnande blockering i slowmotion, och det där vill vi ha mer av inför EM i Göteborg som nu närmar sig.
Förresten, jag kom just på det: hon spelar inte länge, men när hon spelar så hör man att det är hon. Sen blir det publik, band och allt det där som hör ett mästerskap till, men för ett ögonblick var det bara Bella och pianot... och det var rätt fint.
