Scenen
Det luktade fuktigt gräs och nerv i stadion. Publiken skrek, spelarna föll och klockan visade 67:e minuten när frustrationen kokade över. Paraguay och Frankrike spelade en tuff åttondelsfinal (ja, sådan där matchen man kommer minnas om man gillar drama). Domaren försökte hålla ordning. Det såg inte ut som nog.
Djordjic slår till
SVT:s expert Bojan Djordjic var tydlig i sin kritik. – Han tappade matchen helt och hållet, säger SVT:s expert. Det var inte mild kritik. Det var en avhyvling i TV-rutan.
Djordjic pekade på flera beslut som vippade tempot och tonen. Flera hårda dueller fick vinna på måfå. Kort delades ut sporadiskt (fyra gula inom 12 minuter, om någon undrar). Kommentaren var skoningslös, om än kanske lite hårt sagt.
Vad som blev lidande
Åttondelsfinaler är inte uppvärmning. De avgör vägen framåt i en turnering. När domaren tappar kontrollen blir rättvisa och flyt lidande. Det kan förgifta matchens drama. Det känns som en skymf mot lagen som kämpade där ute.
Det går att försvara vissa svåra beslut (domaren ser inte alltid allt). Men kritikern Djordjic hade publikens öron. Hans röst satte debatten i rörelse. Och förresten, kom jag på nu, det var i samma 67:e minut som frustrationen blev tydlig i spelarnas kroppsspråk.
Domarens svaga insats hotade att ta över hela berättelsen om matchen. Inte konstigt. När en domare tappar matchen så blir matchen inte längre bara om spelarna. Det blir om visselblåsarens brist på grepp. Publiken glömmer målen snabbare än man tror (men vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti).
Och i slutet, med lamporna bländande och ljudet kvar i öronen, var det inte bara en åttondelsfinal som avslutades. Det var en påminnelse om att en domare kan förstöra en kväll. Klockan var fortfarande 67 när allt vände. Det kändes som att ingen riktigt fick den kvällen tillbaka.
