Argentina vann mot Kap Verde. Resultatet var tydligt. Men läktarbilden efteråt blir kvar i huvet.
Lägen och luften
Jag såg det i den 73:e minuten när en Kap Verde-spelare föll ihop efter en nickduell och en tändare slocknade 17 sekunder senare i vinden... Grejen med de små stunderna är att de säger mer än en tabellrad. Argentina gjorde jobbet. De gjorde mål, de höll tempot. Kap Verde gav bort inget gratis.
Tårar, omfamningar och ord
Efter slutsignal stod folk kvar och grät. Inte bara en eller två. Jag räknade åtminstone fem personer i sektion D som höll varandra och snörvlade högljutt.
- Kap Verde: sorg och stolthet på samma gång.
- Argentina: lättnad som lät som jubel och en suck.
- Bojan Djordjic på TV sa det rakt: "Det gör ont i hjärtat".
Jag säger det rakt: jag tycker fotboll fungerar som en väldigt liten radiostation i folks liv. Den spelar upp en låt och plötsligt vet alla hur den slutar, men låten kan ligga kvar i veckor.
Publiken från Kap Verde gjorde mig tyst. Publiken från Argentina jublade som om de vunnit en final. Det kändes konstigt att se båda sidor samtidigt. Det var som att titta på två olika filmer som körde i exakt samma biograf.
Och ja, om du frågar mig... det gör ont. Det är därför jag älskar det. Det är därför jag hatar det också.
Fotboll skapar glädje och hjärtesorg. Punkt.
