Det är en sån scen man inte planerar. Ljuset från taket, kamerorna som klickar, journalisterna som väntar på engelska svar. Så börjar Anthony Elanga tala. På nederländska. Jag satt klistrad framför skärmen.
Ögonblicket
Han svarar rakt på nederländska frågor. Lugnt. Som om det vore vardag för honom. Första reaktionen: jag gapade. Asså, han har bara varit proffs i England hittills. Ingen har sett det komma. Nederländska journalister var där. De tittade på varandra, log, antecknade. En sån liten grej men den gör skillnad.
Vad folk sa
Jesper Langbroek från tidskriften ELF Voetbal var på plats. – Det var verkligen kul, säger Jesper Langbroek på tidskriften ELF Voetbal. Det säger något när en journalist från Holland själv kommenterar tonen. De kände sig uppmärksammade. Det skapar relation direkt. Okej men låt oss inte överdriva språkets kraft, det betyder inte att han plötsligt är polyglott eller att han byter liga i morgon.
Varför det spelar roll
Om du frågar mig säger det mer om Elanga än om språket. Han vill knyta an. Han visar att han försöker nå folk där de är. Det stärker hans internationella profil, åtminstone lite. Jag menar, media gillar en spelare som anstränger sig. Klubbarna gillar spelare som kan prata med fans i annan kultur. Jag minns pressträffen igen nu, hur rummet blev mjukare efter hans svar. Förresten, tänk om han bara lärde sig en fras? Eller så övar han i smyg i hotellkorridoren, vad vet jag.
Jag ser det som en liten, smart gest. Det är inte allt. Men det säger mycket om hur han vill framstå. Och ja, jag tror det kommer märkas mer nästa gång han står framför kamerorna.
