Ridsporten går i Prideparaden i Stockholm den 1 augusti under sin egen flagg. Jag tycker det är modigt och viktigt - ett ställningstagande som slår fast något enkelt: sporten ska rymma alla.
Jag kan ha fel, men jag ser en förändring här. Förändringen började inte igår. Den har vuxit fram i ungdomssektionen och i de som tröttnat på det gamla, revirbundna sättet att göra saker. Men den syns nu på gatan - i färger, banderoller och i ett tydligt namn som representant: Klara Grundström från Centrala Ungdomssektionen.
Jag såg 27 rosa rosetter när jag fick tipset.
Varför det spelar roll
Det är enkelt att säga att det bara är symboler. Det är en bekväm historia. Jag tycker det är slarvigt. Symboler bär budskap — och budskapet här går rakt emot en annan trend: ridsporten växer i länder som är fientliga i HBTQ+-frågor. Vi pratar om verkliga människor som möter verkliga hot. Att vårt förbund ställer sig offentligt på paradgatan säger något om vilka värden vi vill exportera - om vi menar allvar.
– Som ett ledande ridsportland är det självklart att vi visar var vi står och att ridsporten är en plats för alla. Särskilt med tanke på att ridsporten växer i länder som är fientlig i dessa frågor. – Klara Grundström
Det här beslutet tog någonstans form i möten, i diskussioner i styrelser och i ungdomsgrupper. Det är inte teatraliskt godtycke - det är en medveten grej från Svenska ridsportförbundet. De vill visa att sporten är inkluderande och välkomnande. De sätter sitt varumärke på spel. Det är inte bara en paradplats på en söndag - det är en riktning.
Jag gillar när sport tar ställning. Jag gillar när det görs öppet och lite obekvämt. Ridsporten i Prideparaden är just det - ett öppet ställningstagande. Jag tror det kommer börja samtal där de behövs mest. Och jag väntar på följderna.