Priset Årets ridskolehäst delas ut på Ryttargalan den 2 december i samarbete med Stora Enso. Nomineringar ska in senast 1 oktober. Det kallas ridskolehästarnas nobelpris. Punkt.
Hon får en snabb magkänsla: de borde ha ett riktigt Nobelpris också (ingen forskning, bara känsla).
Varför ett särskilt pris?
Ridskolehästarna gör jobbet alla tar för givet. De rider lektion efter lektion. De tämjer spända knän och lär barn att bromsa med säte och skänklar. De står i regn och i sol och låter volt efter volt formas utan klagomål.
En vanlig ridskolehäst kanske går 23 lektioner på två veckor, möter tre olika tränare och bär allt från ryttare som vill hoppa små hinder till nervösa debutanter som bara vill sitta kvar — och ändå kommer den tillbaka nästa dag och gör jobbet igen.
- De lär nybörjare balans och mod.
- De visar avancerade ryttare grundläggande känsla.
- De håller igång hela verksamheten, ofta utan egen ära.
Skribenten erkänner gärna att hon blir sentimental vid tanken (hon vet, klyschigt men sant).
Att Stora Enso finns med som partner ger tyngd. Att priset nu har en scen på Ryttargalan ger synlighet. Men vad händer efter galan — blir det fler åtgärder för välfärd, bättre arbetsvillkor och mer rutinmässigt erkännande, eller stannar allt vid ett hederspris och en applåd i december?