Timrås backsida är just nu en av SHL:s svagaste. Punkt.
Alfons Freij lämnar för Nordamerika. Det är ingen liten grej. Han var stabil i egen zon och kunde chippa in i anfallsspelet. Utan honom blir hålen tydliga.
Klubben har fyra unga backar i truppen. De behöver spela. De lär sig fort. Men lär sig i SHL samtidigt som laget jagar poäng. Det är en vägg vi vet hur den slutar ibland; erfarenhet är ingen lyx i november.
På papperet finns också en 37-årig back. Ålder betyder erfarenhet. Det betyder också att smärtan kommer snabbare. Vi har sett veteraner hålla ihop lag. Vi har också sett dem sakta ner när schemat hårdnar.
Skadorna och luckan efter Freij
Skadeproblematiken kring backsidan förvärrar bilden. När du redan har unga spelare och en äldre spelare blir varje skada större. Ett par veckor bort för en ung back är inte bara en vecka. Det förändrar kedjor, byte efter byte.
Vi kan peka på två konkreta effekter. För det första: puckkontroll i egen zon sjunker. För det andra: powerplay- och boxplay-ansvar fördelas på mindre rutinerade axlar. Resultatet märks direkt i statistik som få ser men alla känner.
Timrå måste agera. Snabbt. Antingen låna in eller signera en mittzonsback med rutin. Vi vill inte höra om långsiktiga projekt nu. SHL straffar sakta uppbyggda lösningar. Lag som halkar efter får svårt att hämta ikapp.
Det behöver inte bli katastrof. Men det är nära. Vi har sett detta förr här på Sportskribent: en skara unga backar får chansen, lär sig och blommar ut — men inte i tid för att rädda säsongen.
Så åter till startmeningen. Timrås backsida är en av de svagaste i SHL just nu. Den ska tas på allvar innan det är för sent.