24 timmar. Så snabbt gick det från draftstol till flygplansstol för Samuel Eriksson. Han valdes sent på lördagskvällen av Vancouver Canucks och var redan dagen efter på väg till Kanada. Han är back i Färjestad BK. Punkt.
Det säger något om spelaren. (Eller om agenten, eller om en klubb som inte vill vänta.) Snabbheten visar ambition från Eriksson. Den visar också att Canucks tror på honom. Ett kort, tajt besked från en organisation som inte gillar att vänta.
Det kommer bli spektakulärt.
Färjestad har fostrat honom. SHL-rymden har gett honom tid att växa. Nu får han NHL-miljö, annan is, snabbare tempo. Han lämnar tryggheten för möjligheten. Det är modigt. Det är också ett pressprov. Om han ville spela säkert kunde han stanna hemma en säsong till. I stället valde han att kasta sig in i det omedelbara. Det är en signal. En ambition. En chans. Eller bara en resa som slutar med en första träning i en helt ny arena, ljudet av skridskor och en unge från Karlstad som försöker hitta sin plats i ett lag som trodde på honom -