Det var svårt att missa på läktaren när Djurgården testade sin nya PP-uppställning på måndagens träning: fyra nyförvärv tillsammans, och bara Joe Snively som ankare från förra säsongen. Lansen tycker det är modigt. Och lite galet.
Scenen på isen
Det var en vanlig måndag i hallen men uppställningen kändes som en scen från något annat. Fyra nya spelare rörde sig i formation, pannorna glänste, klubborna smattrade och Joe Snively höll i många av avsluten. Dom nya såg heta ut.
Risk och möjlighet
Lansen säger rakt på sak: att kasta in fyra nya i samma powerplay kan bli antingen snackisen hela säsongen eller en katastrof i numerärt överläge. Powerplay kräver timing, små ytor och vana; nya spelare måste hitta varandras rytm snabbt, och i SHL finns det inget utrymme för fumliga passningar när motståndarna är på tå.
Snively är ett konkret exempel på varför det här kan funka — han vet var skottet ska komma från och han kan avgöra ytan framför mål — men om inte åtminstone en av nyförvärven tajmar uppspelen och stänger den sista metern så blir det bara en massa fina självständiga försök utan utdelning, och publiken kommer bli less fortare än du hinner säga "powerplay".
Vad fansen kan vänta sig
Det här är uppvärmning inför SHL. Djurgården testar, värmer in och ser vad som klickar. Lansen tror inte att tränarna gör detta slumpmässigt, men han medger också att en sån här mix kan behöva tid innan den börjar producera mål, och tid är något du inte alltid har i en tajt tabell.
Tillbaka vid läktarkanten var känslan tydlig: antingen får vi en ny PP-motor—som river upp motståndarnas boxar och ger mål efter mål—eller så blir det en lång, jobbig läxa om kemi och tålamod, och det är väl det som gör det här så spännande att titta på.