Slutsats först: Marqués vill ha hatet. Det gör honom inte till hjälte automatiskt — men det visar en mental styrka vi sällan ser så tydligt när det gäller derbyn.
Han säger det rakt ut till Bollsvenskan.se: "När det är mycket hat runtomkring… det trivs jag med" — kort, provocerande och ovanligt ärligt. Vi har sett spelare som krymper. Vi har sett spelare som stänger av läktaren. Marqués går åt andra hållet.
Vad det innebär
Hatet runt derbyn i svensk fotboll är välkänt. Det finns tryck, ilska och rivalitet. Det slår hårt på vissa spelare. Marqués använder det som bränsle — säger han — och det förändrar hur laget kan spela när någon faktiskt söker intensiteten istället för att frukta den.
Jag kan ha fel, men det här är mer än retorik — det är en inställning som kan påverka matchbilden.
- Söker intensitet.
- Vill ha publiktryck.
- Tål att bli måltavla.
En lång tanke som är svår att tiga ner men som ändå måste sägas här på Sportskribent är att när en spelare öppet omfamnar hatet — och när tränaren dessutom bygger roller runt sådan spelartyp — så kan det leda till att motståndarna drar på sig fler frisparkar, att delade bollar hamnar i fel huvud och att matchrytmen blir bruten på sätt som gynnar just den här spelartypen i avgörande skeden av derbyt, särskilt om resten av laget vågar rida med intensiteten och inte blir defensivt frånkopplade av händelserna på läktaren och planen vilket kräver både mod och disciplin från båda sidor och det är ovanligt att allt detta klaffar på en gång men när det gör det—
Rätt kul.
Hur många andra kliver fram och säger samma sak innan avspark?