Grejen med Malmö FF just nu är enkel och obekväm: de springer mindre. Vi såg siffrorna den här säsongen — i snitt 3,6 kilometer mindre per match än motståndarna — och det känns nästan för bra för att ignorera, för då är det lätt att tro att det löser sig självt. Det gör det inte.
Vi här på Sportskribent har följt MFF länge. Vi vet hur tempot kan bära ett lag. Men när motståndarna visar högre arbetskapacitet på planen så blir det problem. Grejen är att löpsträcka inte är en fin kuriosa. Det är en indikator på vem som tar kampen, vem som jagar återerövringar och vem som klarar trycket sista halvtimmen.
De springer mindre. Mindre än motståndarna.
Vad säger taktiken?
Det kan vara taktik. Det kan vara spelstil. Eller så är det brist på intensitet. Jag tror på en blandning. Tränaren kan vilja hålla boll och spela klokt, men i Allsvenskan räcker inte det längre om du inte också kan matcha tempo. Tidigare säsonger har MFF haft problem med att hålla sitt tempo genom hela matchen, och den här statistiken pekar åt samma håll.
"Om Malmö FF fortsätter att springa mindre än sina motståndare blir det svårt att tävla på högsta nivå," säger krönikören, och ja, vi hör det ekot i varje omgång där motståndarna sätter högre press och vinner andra bollar.
Hotet är konkret: fler förluster. Lag som satsar hårt på fysisk kapacitet i Allsvenskan blir inte trötta av att jobba. De pressar, de vinner andrabollar, de tvingar fram misstag. Om MFF inte ökar sin löpsträcka riskerar de att bli utspelade av mer fysiskt starka motståndare framöver.
Vi kan prata vackra passningar. Vi kan hylla bollinnehav. Men grejen är att utan arbetsinsats så händer inget av det där när pressen kommer, och det har vi sett, gång på gång, i matcher där tempot sjunker och kontrollen försvinner.
Så ja, det är bara att konstatera: siffran 3,6 ligger där som en varningssignal, och vi får se om MFF svarar — för det här är varken tid för ursäkter eller för att sova på saken, det här kräver åtgärd och det kräver det nu.