Bollen hittade nätet i kvällsmörkret på Strawberry — en kurvad avslutning som landade precis där Solnas målvakt inte hann dit, och för ett ögonblick stod allt stilla i publikhavet. Jag såg det och tänkte att det var på tiden.
Målskytten gjorde ett vackert mål — en avslutning från ytan som luktade precision mer än tur. Di blåe fick äntligen bryta den där långa raden oavgjorda matcher mot Solna, den berömda kryssmaskinen som hängt över de här mötena.
Di blåe höll tätt.
Jag kan ha fel, men kvällens insats handlade mer om tålamod än om briljans — Malmö stod lågt, pressade rätt och offrade mycket löpyta för att stänga ytorna framför eget straffområde, och den disciplinen höll under långa perioder trots tryck från hemmalaget så det kändes ibland som att stå i en gammal fiskebåt i stormen där varje bräda måste sitta på plats annars tar vågorna över, och här satte Malmö plankan efter planka.
- Plats: Strawberry, Solna
- Resultat: 1–0 till Malmö FF
- Nyckel: stark defensiv och ett vackert mål
Om du frågar mig visar det här att tålamod och stenhård försvarsspel kan bryta kryssserier även på bortaplan — är det början på något nytt för di blåe?