Jag tycker flytten av Öis–Djurgården till Gamla Ullevi är större än en logistisk justering - det är ett bevis på att klubbar och arrangörer kan lägga prestige åt sidan och leverera. Matchen spelas måndag 20 juli kl 19 på Gamla Ullevi. Det är klart. Det är offentligt. Det är gjort med en tydlighet jag sällan ser.
Vad som faktiskt krävdes
Det här var inte en sen ändring i ett sms. En flytt kräver godkännande från flera håll - klubbarna, arenans drift, polisen, och ibland Svenska Fotbollförbundet. Här säger de bara att beslutet är "förankrat överallt". Jag tror dem. Jag kan ha fel, men när en sådan formulering används så menar man det.
Öis är Göteborgsklubbens stolthet i sin del av staden. Djurgården kommer med fans från Stockholm och nationell publik. Gamla Ullevi är deras arena i Göteborg - välkänd, med kapacitet och infrastruktur. Att samla dem där måndagskvällen 20 juli kl 19 är praktiskt - men det är också ett statement.
Det här liknar inte bara en vanlig matchflytt. Det är mer som när en operaföreställning byter sal mitt i akten - alla måste läsa noterna på nytt och ändå gå på utan att publiken märker. Eller som när en kock bestämmer sig för att byta kök mitt under middagen - riskabelt, men visar att köket kan anpassa sig.
Min första reaktion: det blir fullsatt.
Det finns en annan sida också. Flyttar är ovanliga för en anledning. Biljetter, säkerhet, sponsoravtal, lokaltrafik - allt måste klaffa. Att få det att klaffa kräver förhandling. Här verkar förhandlingarna ha fungerat. Det är värt att notera. Förankrat överallt - det är ett kort citat men det väger tungt.
Jag säger det rakt: jag tror att den här typen av samarbete kan bli en modell för framtiden. Inte för att jag gillar byråkrati - jag gillar resultat. De gjorde resultat. De flyttade Öis–Djurgården till Gamla Ullevi den 20 juli kl 19. Jag sa det i början - det är mer än logistik. Det är ett tecken.