Det var tyst i studion. Klockan visade 20:12 och en av muggarna hade en flisa i kanten (jag noterade det av ren tvångsmässig detaljkärlek). Niklas Gudmundsson lutade sig fram och sa det rakt ut. "Det är små pojkar." Han var inte vitsig. Han var inte elak. Han var trött på omskrivningar.
Vad han menar på planen
Jag såg exakt vad han menade. HBK flyttar bollen, springer mycket, men saknar fingertoppskänsla i avgörande ytor. Det blir för många löpningar utan mål. För många chanser som aldrig blir riktiga hot. Dem vet inte hur man döljer sina svagheter.
Gudmundsson är inte vem som helst. Han spelade på riktigt nivåer. Han ser mönster andra missar. "HBK:s offensiv saknar den tyngd och erfarenhet som krävs för att konkurrera på högsta nivå," sa han. Det slog mig som hårt som en offsideflagg i 59:e minuten. Och ja, jag tittade på reprisen två gånger (inte för att jag tvivlade, utan för att jag älskar miserabla mönster).
Varför mognad saknas
Det är enkelt. Ungdom ger energi. Ungdom ger timing. Men utan rutin blir det fladder. Spelarna tar fel beslut i straffområdet. De missbedömer när de ska hålla bollen eller gå för skott. HBK har byggt offensiven på potential. Potential vinner inga matcher i november. Jag tycker det, och jag har fel ibland. I augusti tippade jag dem för nedflyttning, så ta det för vad det är.
Vad de måste göra — snabbt
Om klubben vill mer än att vara ett experiment så måste de tillsätta mer erfarenhet. Inte en veteran som pratar om värderingar. Någon som kan peta in bollen med stängd blick i minut 87. Annars riskerar satsningen att kollapsa. Det är hårt sagt. Men jag såg det där i studion klockan 20:12, och jag kommer inte glömma muggen med flisan heller.