En GAIS-profil berättar i Transferpodden att han lever med en sjukdom — och att relationen till förbundskapten Janne Andersson är mer far-och-son än chef-spelare. Det är raka grejer. Det är personligt. Och det ger svensk fotboll en röst som sällan hörs i rampljuset.
Han har varit ute och rest, spelat utomlands och samlat historier. Men i podden väljer han att prata om något annat. Sjukdomen. Hur den påverkar träning, resor, humör. Okej men det lättar också fram en annan sida av honom: relationen till Janne blir en trygghet.
Det var ärligt.
Relationen med Janne — mer än taktik
Han beskriver Janne Andersson som en mentor, men också som en pappafigur när det behövts. Asså, jämförelsen är konstig men tänk dig en reservnyckel till huset som alltid ligger i jackfickan när allt annat krånglar — det är Janne för honom. Här på Sportskribent ser vi sådant hela tiden, men inte ofta så öppet.
- Sjukdomen - hur den styr vardagen
- Utlandsäventyren och vad de lärde honom
- Vänskapen med Janne Andersson
Detta är inte självömkan. Det är en spelare som vill vara ärlig om svagheter och styrkor. Han pratar om mediciner och rutiner, men också om telefonsamtal till Janne efter svåra dygn.
Vad händer när spelare släpper gardinen och visar livet utanför planen — får vi en ny nivå av empati i svensk fotboll eller är det bara enstaka berättelser som snabbt byts ut mot matchrapporter?