BP vann. Jag säger det rakt upp: det var inte vad jag väntade mig. ÖIS kom in i matchen som om de ville lära sig andas igen efter lördagens massiva förlust. BP stod på noll segrar innan onsdagskvällen. De tog 2-1. Domaren blåste av. Punkt.
Hur det hände
Matchen var på onsdagskvällen i Allsvenskan. ÖIS spelar sin fjärde match i serien och de bar fortfarande spåren av den förlusten från i lördags. De såg trötta ut. De såg stressade ut. BP utnyttjade det.
BP tryckte. De sprang mer än vad tabellen sa att de borde göra. Det blev 2-1. Det var inte en glorifierad taktiklektion. Det var mer som en tvåstegsdans där BP satte sig före och ÖIS försökte hitta rytmen men snubblade. Jag såg det hända.
Jag menar, BP:s seger kändes lite som när en gammal moped plötsligt hostar igång efter tio års vila. Helt sjukt och oväntat, men motorn funkar nog inte för evigt. Så ja, de kan överraska. Om än med lite tur och en hel del vilja.
Sen bytte jag spår.
ÖIS måste hitta stabilitet. Snabbt. De har fyra matcher spelade nu. Efter en massiv förlust i helgen följde en match där de inte räckte till. De måste hitta form och nerverna. BP däremot får andrum. Första segern lättar trycket. Förnuftet säger att det inte räcker för att vända säsongen, men känslan säger att allt kan hända i Allsvenskan.
Domaren blåste av efter BP:s seger. Publiken lämnade planen. Jag stod kvar och tänkte på ögonblicket när en säsong kan vändas av en kväll. Kanske överdriver jag lite. Kanske inte.