Slut. Sverige har ingen plats i FIS styrelse längre. Jag såg det i ett fönsterlöst kongressrum i Belgrad, där rösterna räknades och långa år av svensk representation plötsligt kändes som ett gammalt fotografi som bleknat i solen.
Scenen i Belgrad
Det var tråkigt. Tråkigt så klart, säger Karin Mattsson. Hon stod inte vid podiet och höll ett tal. Hon stod och tog emot beskedet. Jag satt i publiken (ja, jag erkänner, jag följde det som om det var ett derby) och kände hur luften blev stel på ett sätt som inte gick att klappa bort.
Vad som händer nu
Karin Mattsson förlorade sin plats under veckans FIS-kongress i Belgrad och därmed är hon den sista svenska styrelseledamoten i FIS; Sverige har haft representation i styrelsen i flera decennier och det är absurt att se hur snabbt en vana blir ett vakuum när den försvinner, för de beslut som tas i den där styrelsen påverkar allt från tävlingskalendern till finansiering och juniorprogram och när den svenska rösten försvinner så försvinner också den erfarenhet och de påtryckningar som ofta gynnat nordisk vinteridrott.
En förlust för svensk vintersport
Jag tycker det här är en betydande förlust för svensk vintersport. Jag såg de röstade. Det går att bädda in det i diplomatiskt språk, men det hjälper ingen. Karin har varit en tydlig röst i styrelsen under sin tid där (hon har sagt vad hon menat, och ibland fick hon kämpa hårt för att höras) och nu finns ingen svensk kvar vid bordet.
Det här avslutar en lång era. Och ja, det svider. Men vad vet jag, jag tippade dem för nedflyttning i augusti.