Jag står vid kanten av bassängen tidigt, ser bubblor från en uppvärmning och tänker på världens snabbaste tjejer (jag vet, dramatiken är hög men det är så här det ser ut). Sarah Sjöström har satt målet: två hundradelar snabbare. Hon säger det rakt ut. – Det kan vara två hundradelar, det är det det handlar om på den här nivån.
I sprintsimning är det verkligen så. En start, en vändning, en liten händer och du tappar eller vinner, och Gretchen Walsh har just tagit över världsrekorden på 50 fritt och 100 fjäril vilket är precis den sortens väckarklocka som får andra att rita om sin dagbok och börja räkna decimaler (det ger mig panik och jag skriver det här ändå).
Lilla listan över vad som kan ge de där hundradelarna:
- Startens reaktionstid
- Vändningens tryck
- Avslutets timing
Det är banalt. Det är absurt. Det är precis vad Sarah jagar nu. Jag tror det. Det kommer funka. Om hon hittar de små marginalerna kan hon stanna före Walsh, eller så tappar hon positionen och allt handlar om de små smällarna i träningen som sällan syns på resultatlistan men märks när klockan slår ut på tävlingen.
Hur mycket kan två hundradelar förändra en karriär och hur länge räcker inspirationen från en ung amerikan innan det står nya namn på resultattavlan?