Att tvingas byta sport säger mer om en idrottare än att vinna.
Nathalie Säfsten var 36 år när SVT Sport träffade henne. Hon var på väg att bli professionell cyklist innan olyckan som nästan tog hennes liv. Det förändrade allt.
Det känns som hon hatar att ge upp.
Bytet som blev nödvändigt
Olyckan var allvarlig. Den hotade hennes liv och karriär. Hon fick börja om helt i en ny sport. Hon lärde sig rörelserna på nytt. Hon lärde sig en ny vardag. Hon lärde sig att kroppen har minnen som inte alltid går att radera, men hon bestämde sig ändå för att fortsätta och det är svårt att föreställa sig hur mycket tid och tålamod och smärta som krävdes för att komma dit hon står i dag, att ens ta steget tillbaka till något fysiskt krävande efter att ha varit nära att inte få en chans till är långt ifrån självklart för de flesta.
Hon säger det själv i intervjun med SVT Sport: "Att vara vid liv trumfar skadebilden. För jag var liksom inte säker på att jag skulle få en chans till."
Hon bytte sport och började om, men det betyder inte att allt var
Det visar hur snabbt en lovande karriär kan vända och hur viljan att fortsätta ofta sitter i huvudet mer än i resultaten och det är kanske därför hon fortfarande känner att