Det luktar salt och nyklippt gräs i Listerlandet och på läktaren ligger konfetti kvar från fjolårets glädje, men stämningen är kyligare nu. Fansen pratar i små grupper. De minns poängen. De suckar över resultaten.
Förra säsongen slog Mjällby poängrekord i allsvenskan. I år ligger laget långt efter toppen. Skillnaden är brutal. Det syns i tabellen och på planen, och det är svårt att peka på en enda orsak eftersom skador, formsvackor, taktik och kanske en nypa tur alla spelar in på olika sätt, och ibland samverkar faktorer så att det som var stabilt blir svajigt och det som var en gång en styrka plötsligt känns
– Det här är skillnaden jämfört med i fjol, förklarar experten Magnus Eriksson. Han säger det krasst. Ingen tröstande PR-röst. Bara en notering om verkligheten.
Fakta i punktform:
- Poängrekord i allsvenskan förra året
- Ligger långt efter toppen i årets tabell
- Stark koppling till Listerlandet
Det är lätt att romantisera Mjällbys succé. (Jag gör det också, förlåt.) Men det talar snarare om hur svårt det är att hålla nivån, vecka efter vecka, år efter år; det krävs mer än vilja, det krävs djup i truppen, lämpliga byten och lite tålamod från alla håll, och när något av de där knäcks så faller resultatet ihop som ett dåligt bygge.
Kan Mjällby resa sig igen?