41:a. Jag såg det på tavlan vid nio på morgonen och kände hur allt gick från hopp till något mer jordnära på två sekunder.
Hon hade gjort en av veckans snyggaste klättringar dagen innan. Hon gick från 70:e efter första rundan till elfte efter andra rundan. Elfte plats. Det lyste i folkets samtal. Jag såg folk nicka. Jag nickade också (din redaktör skulle säga att jag hymlar med hur glad jag var, men vad vet hon).
Åh just det, hon låg 70:a efter första rundan. Sen kom andra rundan. Sen kom tredje rundan. På tredje dagen föll hon tillbaka. Tillbaka till 41:a.
- 1:a runda: 70:a
- 2:a runda: 11:e
- 3:e runda: 41:a
Det här är PGA-mästerskapet. Det är brutalt. Placeringar svänger. Ett bra hål kan lyfta dig. Ett enkelt misstag kan kosta dig allt. Om du frågar mig visar Majas rusch både hennes potential och hur jävligt svårt det är att hålla sig där uppe.
Hon kan ta lärdom. Hon kan också känna sig förbannad. Jag undrar vad hon tar med sig från den där andra rundan och till den tredje —
Vad gör hon annorlunda nästa gång?