73:e minuten. Jag satt där och kände hur luften förändrades när Gent gjorde 1–0. De sprang mot hörnet. Firandet var inte stillsamt. Det var riktat. Mitt framför IFK Göteborgs hemmapublik på Gamla Ullevi. Grejen med sånt är att det bara lägger en extra laddning i luften... och publiken blev helt tyst först och sen högljudd på ett annat sätt!
Provokation eller plan?
Jag tror inte det var en slump. Gent visade vilja att störa. Firandet var en psykologisk push inför dubbelmötet. Dubbelmöten handlar om att ta initiativ båda vägarna, hemma och borta. Det här var ett sätt att säga: vi är här, vi vill styra berättelsen. Firandet tog över hela matchen blir. Det kändes nästan som en strategi, kall och beräknad, och det funkade eftersom IFK blev rejält irriterade.
Sebastian Clemmensen sa det själv till SVT Sport: "Vi har allting att spela för nu," och det säger allt. Jag menar, IFK föll i första mötet. Och nu sitter de med både skadan i resultatet och ilskan i halsen. Jag älskar sånt, jag spelade i Division 2 i tre säsonger och jag vet hur man använder ilska. Men det kan också bita tillbaka, så det blir en intressant retur—