Kongo-Kinshasa förlorade mot England. Matchen slutade med en tung förlust och sedan kom nyheten som kastar en skugga över hela resan.
Förbundskaptenen Sébastien Desabre, 49, förlorade sin pappa. Nyheten kom efter matchen. Nu kom beskedet från laget, nu kom sorgen. (Vi säger det rakt upp: sånt påverkar mer än formationer.)
Bekräftelsen och vad det kan betyda
Lagets presschef bekräftade händelsen. "Vi måste berätta att förbundskaptenen förlorat sin pappa," säger lagets presschef. Kort. Fattigt. Men sanningen i ett stycke.
- Sébastien Desabre, 49 år.
- Beskedet kom efter matchen mot England.
- Presschefen bekräftade dödsfallet.
Vi vet att en förbundskapten inte bara skriver taktiken. Han sätter rytmen. Han plockar fram mod. Att möta England är svårt nog. Att göra det med en privat sorg hängande över sig är något annat. Det blir som att spela med en klocka utan pendel. Klockan syns. Den fungerar inte.
Hur mycket spelade detta in? Vi kan inte räkna procent. Men vi har sett lag tappa fotfästet när den som leder faller samman (psykologin är inte glamourös). Formeln är enkel: ledare påverkad, laget känns av; det syns i felpass, i timing.
Vad händer nu med laget och med Desabre? Vem tar över pressmötenna? Hur bär man sorgen och spelet samtidigt?